Ny sida 1

 

 

                                    Till Startsidan

                                    Till Släktfåran

Fiskargatan 4     1949

Karl-Gustaf Lööf har lämnat ett antal artiklar som fanns med i Västerbottens tidningar under slutet av 40-talet. K-G är son till fiskhandlare Erland Lööf vars bostad artiklarna behandlar. K-G är således en av ”de 3 minderåriga ungar” som omnämns i en av artiklarna. Familjen flyttade från fastigheten i mitten av november 1949 och husen revs under mitten av 50-talet. Då artiklarna är urklippta ur dagstidningar och därför inte blir bra i tryck så har K-G skannat av texten till ett läsligare format. Bilderna i texten är tagna vid ett annat tillfälle och var således inte med i artiklarna.

 

Fiskargatan 4

 

VF:s kulturforskare bör leta sig ned till Hamn i Lycksele.

 

Erland Lööfs bostadskyffe kvarleva från 1600-talet.

 

I torsdagens tidning berättade vi om det eländiga råttkyffe som bebos av fiskhandlare Erland Lööf med familj i Hamn i Lycksele. Det fogade sig så egendomligt att Folkbladet samma dag hade en stort

uppslagen artikel om att "400-årig byggkultur spårats vid Lycksele". I VF-artikeln berättades att man på Gammplatsen gjort intressanta 1600-tals fynd och att det ännu finns en kåk kvar från denna tid.

Ja, det är just den kåken i vilken Erland Lööf med sina 3 minderåriga barn bor!

 

Ingående berättar VF om hur man på Gammplatsen hittat en avbruten lappsked, kritpipor, tegelstenar, lergods och fönsterglas, allt från länge sedan svunna århundraden. Det är förfärligt bra alltsammans det där -- såna upptäckter kastar ett kulturhistoriskt värdefullt ljus över hur våra förfäder byggde och bodde.

Men vi vill rekommendera Folkbladets kulturintresserade lyckseleredaktör att också göra ett besök i den kvarvarande Gammplatskåken i Hamn, där Erland Lööf nu bor, den kåk som var ny under samma århundrade då den förutnämnda avbrutna kritpipan var hel. I detta kyffe skall redaktör Burstedt hitta ett golv utan trossbotten-- ja, sådant är också intressant ur kulturhistorisk synpunkt ! -- han ska finna att vinden från Umeälven ibland kan leta sig rakt igenom 1600-talskåkens väggar, ja, kommer han dit en morgon skall han hitta barnkläder som fuktats av höstkylan. VF skall hitta mycket mera i överraskande väl bevarat 1600- talsskick : hur man under det århundradet byggde kåkarna direkt på kalla jorden, hur folket på den tiden fick klara sig utan garderober, att man hade murbyggnader som var förfärligt primitivt byggda  och tenderade att ramla ihop om  inte åt ena så dock åt andra hållet och redaktör Burstedt skulle förmodligen också finna stort intresse i konstaterandet hur lågt det var i taket på 1600-talet.

Om VF:s kulturforskare i Lycksele gör detta besök så vill vi livligt tillönska honom tanken: det var förskräckligt hur illa folk bodde på den tiden! Javisst. Men är det inte, förlåt uttrycket, sju gånger dj-e att flerbarnsfamiljer skall tvingas bo i precis samma kåk i dag. Försök sedan, redaktör Burstedt,
att
övertyga stadens styrande socialdemokrater och borgare om lämpligheten att snarast möjligt överlämna detta kyffe till länsantikvarie Westin för mer ingående 1600-talsforskning och se därefter

till att familjen Erland Lööf, vilken har en 3 månaders flicka som riskerar att dra lungsot på sig i vinter, får en bostad som mera rimligt svarar efter 1900-talets bostadskrav.

26 okt.  1949

 

När skall Lycksele slippa 1600-tals bostadsruckel?

 

Lycksele,  tisdag.

Kyrkofullmäktige i Lycksele beslöt på sitt senaste sammanträde att anslå 3,000 kronor för utgrävning av Gammplatsen och vidare uttalas att kyrkoförsamlingen skall stå för alla kostnader om den gamla fastighet som finns i Hamn skulle inköpas och flyttas till Gammplatsen där den hör hemma sedan hundratals år.

Tänk om kyrkofullmäktige eller Lycksele instanser i övrigt skulle visa sig bara hälften så intresserad av att få fram moderna bostäder åt behövande, som man är när det gäller att konservera bostads-bebyggelse från 1600-talet.

Den stuga som kyrkofullmäktige vill flytta är nämligen identisk med det skandalösa bostadsruckel som bebos av arbetaren Erland Lööf med maka och tre minderåriga barn.

Vi har tidigare upprepade gånger behandlat detta katastroffall på bostadsfronten.

Vi har sagt, planerna på att utgrävning och konservering av Gammplatsen har sitt kulturhistoriska värde, men vi vidhåller att Lyckseles myndigheter först bör intressera sig för att skaffa ett drägligare tak över huvudet åt Erland Lööf och hans familj innan man diskuterar hur folk bodde på 1600-talet.

Det är nog om man bevarar stugan från 1600-talet men det är horribelt att

också konservera bostadseländet från samma århundrade.

29/9  1949

 

Lyckseles svanar bor bättre än flerbarnsfamilj i staden.

 

Sänglinnet frös vintertid fast i väggen i 200-årigt kyffe.

 

Lycksele,  onsdag.

Det har skett en enorm social utveckling i Västerbotten de senaste åren, yttrade landshövdingen Elof Lindberg i ett upprymt ögonblick på Norrlandsmässans- fest middag. Men känner landshövdingen till att det i länet finns bostadsruckel i vilka vattnet står 2 decimeter över köksgolvet vid vårflödena, där kläderna vid den här tiden på året dryper av fukt om morgnarna och där det vintertid hänt att sänglinnet frusit fast vid väggen? Det finns sådana bostäder, t. o m. mitt i en stad - i Lycksele!

Vi vandrade häromdagen i de gamla timrade kvarteren i Hamn i Lycksele.

Så pittoreskt här var, sa' förmodligen främlingen vid stadsinvigningen 1945 eller den långväga besökaren på årets lappmarksutställning. Ett sådant helvete att bo i, säger många av invånarna i Hamn.

De flesta av dessa gamla kåkar är sådana att de med fördel kunde flyttas till den historiska Gammplatsen och tjäna som studieobjekt i äldre tiders bostadsförhållanden.

 

En skam för Lycksele stad.

 

Det märkliga är emellertid att det tvärtom finns kåkar i Hamn vilka ditflyttats f r å n Gammplatsen. En sådan är det kyffe som i postadressen lyder under beteckningen Fiskargatan 4.

 

Här bor torghandlaren Erland Lööf med fru och tre minderåriga ungar och låt oss genast säga: det är en skam för Lycksele stad att inom sina gränser rymma detta kyffe till bostad. Kåken torde vara 200 år gammal och måste redan på 1800-talet ha betraktats som ett mindervärdigt bostadsutrymme.

 

--Bostaden är utdömd av hälsovårdsnämnden, statsläkaren har förklarat den som hälsovådlig och stadens myndigheter är väl medvetna om vilket ruckel bostaden utgör, men ändå är det omöjligt för oss att få en annan lägenhet trots att vi försökt med näbbar och klor under sex års tid, säger fru Lööf. Ock medan hon på armen vaggar sitt minsta barn, en 4 månader gammal flicka, berättar hon

Kåken saknar trossbotten.

 

--Under Umeälvens högflod i våras måste vi tillfälligt flytta till en släkting, därför att vattnet stod 2 1/2 decimeter högt i lägenheten.

Gården saknar trossbotten och står på rena jorden, vilket förklarar att så mycket vatten kunde tränga in.

Sedan dess är det surt och rått i lägenheten och det händer ofta, när vi om morgnarna skall dra på oss kläderna, att dessa är fuktiga på grund av den råa rumstemperaturen.

 

Vid stadsinvigningen 1945 var en kvinnlig journalist från en stockholmstidning här och skrev en artikel, i vilken hon återgav vad vi sanningsenligt sade, bl.a att det hänt att sänglinnet frusit fast i väggen.

 

Västerbottens-Kuriren uppmärksammade denna artikel och invände att huvudstadstidningen berättade skepparhistorier från Västerbotten.

Det var emellertid sant vartenda ord. Sedermera har vi på egen bekostnad klätt rummen invändigt med tretex, som håller ute den värsta kylan.

Det har hänt att folk som vintertid passerat vår bostad, sett att det trängt ut rök från väggarna och trott att en eldsvåda uppkommit. Det har emellertid bara varit rumsvärmen, om man nu skall kalla det för värme, som trängt direkt ut genom springorna i timret och vid avkylningen utomhus tagit form av rök

 

Vi begär bara stadens borgen.

 

-- Vi har alls inte begärt att staden skall skänka oss lägenhet, fortsätter fru Lööf.

Men vi har bett myndigheterna anvisa oss en bostad som vi får hyra eller borga åt oss för en tomt så att vi kan uppföra ett eget barnrikehus, men allt har varit förgäves. Vår bostadsfråga har varit uppe i stadsfullmäktige men blivit bordlagd, socialdemokratiska kvinnoklubben har använt den som diskussionsobjekt och sedan lagt saken till handlingarna, sundhetsnämnden har som sagt utdömt kåken och statsläkaren har beklagande skakat på huvudet. Men mera har det inte blivit och nu kommer en ny vinter. Jag är mest bekymrad för hur det ska gå med lillan säger fru Lööf till slut

 

 

Svanarna har bättre.

För dagen skall vi bara tillägga något ytterst betecknande. Något stenkast från Lööfs bostadsruckel ligger ett spruthus som tillhört brandkåren.

Detta spruthus har nu renoverats och vinterbonats och inom kort skall Lycksele s svanar flytta in där. Vi har ingenting speciellt emot svanar och anser absolut att de bör få överleva vintern, men här finns emellertid svart på vitt på att Lycksele stad låter människor bo betydligt sämre än djuren.

-Arne-                                                                                                                                   K-G Lööf


 

 Till Toppen